annanorlin

"People that are meant to be togheter always find their way in the end"

vänskap.

Var ju i Sävar hos Nicole och Ante från tisdag dag → onsdag kväll. Kollat på mtv (eftersom det är i princip enda kanalen vi kunde se ;) ), kolla på film men pratade mest och lekte med barnen. Vi gick en promenad med barnvagnarna så Nicole visade mig lite av Sävar (broarna runt). Jag har haft det så mysigt där!

 

Jag har ju bara känt Nicole i några år. I maj blir det 4 år.. jisses vad tiden går! Jag lärde känna henne genom T (min pojkvän). Men i början hatade jag henne..det visste ni inte va? Hon är nämnligen ett ex (ändå rätt långt tbx) till honom. Jag var så svartsjuk och fattade inte riktigt hur dom kunde vara så bra vänner!? Dom var ju ex? Och jag hade en rädsla inom mig att dom kanske skulle få känslor för varann igen. Men T gav mig ett ultimatum, antingen fick jag acceptera Nicole och deras vänskap, eller så skulle vi gå skilda vägar. Jag svalde min svarsjuka och begravde den under ytan. Det tog mig 9 månader att acceptera henne som en del av T's liv. Och nu kan jag inget annat än vara glad och stolt över att T stod på sig den dagen. För hon är idag en av mina närmsta vänner! Och att vi sedan blev gravida och hon födde sin Ellie 6 dgr före jag födde min Freja gör allting såå mycket bättre. Jag är tacksam över att ha Nicole i mitt liv, för hon är verkligen en sån fin och underbar person :) 

 

 

Nu under mitt "vuxna" liv så märker man vilka ens riktiga vänner är. Jag har bara några få. Bättre de än många ytliga. Men det finns dom jag undrat över, vad hände efter vägen? Kan inte låta bli att bli besviken över dom. Speciellt nu när man fått barn, som inte ens hört av sig för att säga grattis, eller ännu värre - inte ens vilja komma och hälsa på den fina underbara tös jag fött till världen. Att vänskap kan betyda så lite för vissa. Det gör mig väldigt besviken. Dom man trodde alltid skulle finnas där, har helt plötsligt försvunnit utan ett ord. Därför känner jag nu när man vuxit till sig, hur viktigt det är att hålla vänskapen levande. För dom som finns här nu, finns av en anledning ♥

Håller så med dig om att man märker vilka som brrt sig när man får barn. Det är så trist när en del av ens "nära vänner" knappt visar något intresse för en själv eller ens barn.. Men det är bättre med några få riktiga vänner än en massa ytliga. Tycker det är sjukt lustigt hur många av dem som jag lärt känna genom oktobergruppen bryr sig mer å vet mer om Melvin än sånna som man trodde/tycker borde bry sig :p ..

Å älskade vän! Finner inga ord, blev rörd och tårögd när jag läste detta. Jag är så glad att vi är vänner och att vi idag står varandra så nära, du är underbar min vän! <3

Känner igen känslan när jag fick Theo, Men man slutar även själv bry sig om dom som försvann, tillslut :) puss Anna och även om vi sällan ses så älskar jag fortfarande dig lika mkt som när vi sågs varje dag :)

Vad roligt att ni har varandra! Var rädd om det!