annanorlin

Ja dom senaste 2 månaderna har det varit det. Fy fan vilka skit månader det har varit alltså. Helt otroligt att jag inte ligger i fosterställning och gråter. Har dock hänt ett x antal gånger. Men jag tog mig upp och ut. Så, vad ska jag säga? Ni som känner mig vet att jag säkert kmr att agera ut mina frustrationer i bloggen, men ska verkligen försöka behärska mig nu hädan efter. Har lagt ut alldelens för mycket privata sidor av allt här. Men det är väl det som har fått mig att öka med nästa 50 unika besökare och ca 150 sidvisningar per dag också.

Många av er som läser min blogg undrar säkert vad som händer mellan mig och T. En snabb sammanfattning är att vi gjorde slut i ca 1 månad. Sen bestämde vi oss för att försöka igen och idag blev det officiellt att vi är tillsammans igen. Vi är nu ett par och känner det att vi verkligen älskar varandra, i både ont och gott. För tro mig, dom här månaderna har verkligen varit ett test. Men det finns så mycket som vi fortfarande måste jobba på. Jag har blivit så fruktansvärt sårad och sviken av honom, många gånger under den här tiden. Men tid läker alla sår som man brukar säga. Så vi ser hur fort mitt brusta hjärta och själ läker. Jag försöker verkligen se det positiva i det här nu, jag vill inte titta bak utan fortsätta frammåt och bygga upp det vi en gång hade. Men en sak tvivlar jag inte på.. Han är kär i mig. Han älskar mig. Och han kommer göra allt för att få mig att bli hel igen. Likaså som jag älskar och bryr mig om honom.

Men den här gången är han inte hela min värld, utan en stor del av den. ♥