det finns en fara att aldrig hitta vägen.

Det är tomma ord som fastnar,
för att jag låter dom va kvar.
Jag kanske stannar här och skriver,
fast jag längtar bort.
och du vill att jag ska lämna,
men vi säger aldrig nåt.
du försöker ställa mig mot väggen,
men jag står aldrig still.
för jag tror att livet just har börjat,
och det blir vad jag gör det till.


hur ska jag våga chansa, jag som aldrig haft någon tur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0