impossible.

Please don’t tell me that I am the only one that’s vulnerable.


Jag hatar det här. Jag hatar det så förbannat äckligt mkt. Jag bli så arg. Så lessen. Besviken. Och det jobbigaste av allt är att man inte kan bli förstådd. Det är alltid något i vägen, alltid en ursäkt och .. ja alltid något. Enklare än så är det inte. Varför är de då så svårt att ta det till sig? Att acceptera. Jag hatar den här känslan som kommer vid dessa tillfällen. Nog har den avtagit en del.. men hur mkt och hur länge återstår att se. Jag måste ha Rpattz nu.



Och du min vän, du vet att jag tänker på dig nu när du har det som svårast. Men jag kan inte hjälpa dig när du fortsätter stänga mig ute. Du måste släppa in mig. Du betyder för mkt för att klara det här ensam.
Ensam är inte alltid starkast vet du..


Puss /A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0