annanorlin

"People that are meant to be togheter always find their way in the end"

do u really want to break free?

Jag kan bli så sårad av dom människor jag älskar. Även om dom inte gör det med sin mening. Men det finns tusen miljoner olika sätt att hantera situationer, varför väljer man då det som sårar mest? Varför väljer man sånt som man vet, sånt som man verkligen vet, inte leder till annat än olyckligheter, inte bara för personen i fråga utan alla andra som håller den kär. Det kanske känns bra för stunden, underbart till och med, men sen efteråt? Hur känner man när man har ramlat ner så långt så man kanske inte orkar resa sig igen? Då man bara tror att ingenting kan bli bättre? Men vad vet man igentligen innan man ens har försökt? Man har familjen, syskonen och vännena som stöttar en. Dom som verkligen vill, för din egen skull, att du ska klättra upp igen och kämpa vidare. Ingen har någonsin påstått att det ska vara enkelt, klart att det är svårt att ta det första steget. Men livet är inte slut förrän man har slutat andats. Så man måste försöka! Även om det känns som om ingenting någonsin kan bli bättre. Men det är bara du själv som kan ta det beslutet, att vilja förändras.

But life still goes on..
But God knows, I want u to break free!

Jag vet vem du menar och: "I also want u to break free! Beacuse I love u!"

dumma dumma unge, dumma dumma unge! :P