Min förlossnings berättelse.

Nu äntligen kommer min Förlossnings berättelse. Är bara 3 månader efter! Men den som väntar på nått "gott" som man brukar säga.
 
Torsdag den 2/8 kl 8.30 hade jag en tid på mvc för överburenhetskontroll. Gjorde ultraljud för att kolla så att Freja låg och mådde som hon skulle, sen gjorde vi en ctg-koll och jag kissade. Allt var perfekt med både mig och Freja. Sedan så gjorde jag en gyn.undersökning och hon uppskattade att jag var 3 cm öppen och sa att till helgen så skulle jag nog få en liten bebis. Jag nickade bara leéndes men tänkte för mig själv att "HA, den där ungen måsta bli tvingad ut ur mig, för självmant verkar hon inte vilja komma ut". Torsdagen gick och allt var som vanligt, kände inget speciellt alls. På kvällen gick jag på toa, la jag mig i sängen och satte i mina öronproppar eftersom T snarkade som ett odjur. Hinner kanske bara ligga i ca 10 minuter när jag känner/hör? hur det smäller till i magen. Hinner tänka i 2 sek "det är mitt vatten som har gått"! Jag, försöker, slänga min oviga kropp så fort jag kan ur sängen och ställer mig på golvet. Och ja, mitt vatten har gått. I sängen, var tydligen inte så snabb som jag trodde, och det rann ner på golvet. Jag sliter ur mina öronproppar och skriker "Älskling, mitt vatten har gått!! ÄLSKLING!". Jag slänger mina öronproppar på T och han vaknar till och fattar inget, kl är 01.20. Jag: "Mitt vatten har gått!" Han: "Näää.." Jag: "JO FORT SKYNDA! Vakna och gå upp!". T kliver upp och hämtar en handduk som jag kan hålla för så allt vatten inte far i hela lägenheten och sedan springer jag in till duschen med telefonen i högsta hugg. Jag ringer till förlossningen som säger att jag ska komma in så dom får se att det är mitt vatten som har gått men att jag troligast får åka hem sen igen. Jag duschar snabbt av mig där nere, klär på mig och stoppar en handduk i trosorna eftersom vattnet kommer rinnande i omgångar. Vid 01.40 så får jag känning av den första värken, det drar i ryggen/svanken, ungefär som mensvärk. Jag är klar sedan länge medans T tar det lugna puckar.. han klär på sig, ska he på sig deo och parfym, borsta tänderna och ja... Tillslut så blir mina värkar allt kraftigare så jag skriker till honom att nu jävlar kommer han. Sagt och gjort så sätter vi oss i bilen och jag har börjat få användning utav min profelaxandning.
 
Vi blir inskriven på förlossningen kl 2 och jag får komma in i ett undersöktningsrum. Jag är då öppen 5 cm redan och min barnmorska säger glatt "inatt får ni en bebis". Jag tas in i ett förlossningsrum och får lustgas. Mina värkar blir allt kraftigare för varje halvtimma. Vi väntade på narkosläkaren för att jag skulle få Eda (ryggbedövning). Jag kunde inte stå, sitta eller ligga, jag bara skrek, fy så ont det gjorde! Vid ca kl 4 var jag öppen 10 cm så dom skulle inte hinna sätta Eda bedövning så jag fick något som hette spinalbedövning. Det är också en ryggbedövning men som bara håller i ca 1,5 - 2 h och tar bort all smärta. Jag kollade aldrig på nålen när dom skulle lägga in det, men det enda jag kände var bedövningsmedlet som dom her in först, det stack och brände till lite men sen var det bra. Och från att ligga och vrida och skrika i smärta så på 5 sek kände jag inget! Det var sååååååå skönt. Jag hade lika kraftiga värkar som innan. Men spinalen höll i ca 1 ½h sedan så bad jag om Eda eftersom jag kände att bedövningen började avta. Sagt och gjort så vid kl 05.30 fick jag Eda medövning. Men den bedövar bara ca 50% av värkarna. Så då kom lustgasen med i bilden igen.
 
Vid kl 07.15 började mina krystvärkar komma igång. Och det kändes precis som att man skulle skita ner sig. Jag trodde helt serriöst att jag skulle skita ut Freja. Det var inte förrns hennes huvud visade sig som jag kände att hon skulle komma ur muttan. Men eftersom jag hade varit vaken i 24 h så var jag väl inte så himla stark/pigg på att riktigt ta i allt som behövdes i krystningarna och Freja hade bajsat i sitt fostervatten och även svalt en del så hon orkade inte riktgt heller med hela resan så henns hjärtljud började sjunka. Så det blev att ta sugklocka. DET GJORDE SÅ JÄVLA ONT! Men den behövdes dock bara dom 2 sista krystvärkarna. Första krystvärken med sugklockan så visades hennes huvud och sen när värken avtog så stod ju läkaren och höll emot så hon inte skulle sjunka in med huvudet igen och inväntade min nästa krystvärk. Men det gjorde så ont, jag trodde att allt där nere skulle slitas sönder. Jag kunde inte andas och jag fick panik för att det spände så mycket, så jag krystade på även fast jag inte hade någon krystvärk, och det gjorde det hela såååå mycket värre eftersom även läkaren började dra för att få ut Freja. Men tillslut kom värken och jag pressade och krystade så hårt att jag trodde mina ögon skulle ploppa ut! Och vilken känsla när hon äntligen kom ut, en sån lättnad. Men jag fick henne aldrig på bröstet utan T fick klippa navelsträngen och sedan följde han med dom ut ur rummet för att kolla hur Freja mådde. Hon föddes kl 07.30.
 
Jag reagerade dåligt på edan så jag började må illa och spydde hur mycket som helst. Jag kunde inte öppna ögonen för ALLT snurrade. Efter 10 minuter så säger dom till mig: "Anna, du måste krysta en gång till så att moderkakan kommer ut". Jag tänker bara NEJ ALDRIG! Trodde dom på fullaste allvar att jag skulle gå igenom de där igen? Och i samma veva tänkte jag på min stackars mamma, som födde tvillingar (mig och Linn). Hur fan orkade hon och kunde fortsätta efter att Linn hade ploppat ut och hon visste att jag också skulle komma?! Men jag krystade lite och sen var den ute, kändes inte ens. haha. Jag hade sprukigt både invändnigt och utvändigt, men inte så mycket sa dom. Men så pass att jag måste sy några stygn. Men det var ett väldigt problem att sy eftersom dom inte riktigt kom åt, så bara det tog 2h, Jag var så öm, och det gjorde så ont där nere. Kändes som att allt hade svullnat upp 1000ggr mer än vanligt. Bedövningen hann att släppa x antal ggr när dom försökte sy. T kom in under tiden och försökte visa mig Freja men allt bara snurrade så jag kunde inte se min lilla älskling. Jag försökte öppna mina ögon och titta och fokusera men det gick inte, jag var såååå trött och precis allt var som en karusell. Där i slutet var jag så trött och less att jag var 2 sek från att börja lipa.
 
När dom var klar kom T och Feja in igen. Jag låg alldeles dåsig i sängen. Strax efteråt kom dom in med en bricka med mackor, te och 2 glas äppelcider. Jag åt upp mina mackor, drack mitt te och "champangeglas". Det gick 5 minuter och jag spydde 2 fulla spypåsar.. Efter 4h fick vi åka ner till bb och fick ett eget rum. Och där fick jag äntligen hålla i Freja. Och lillskruttan fick äntligen äta sitt första mål mat. Jag var fortfrande snurrig och öppnade ögonen ngr få gånger. Efter att Freja ätit så for T och hon somnade brevid mig i sängen och oj vad vi sov! T kom tillbaka på förmiddagen och han fick sova över på bb med oss. Och efter kl 16 någon gång kom Linn! Mitt tidsperspektiv är väldigt luddigt. Jag fick gå och duscha av mig på nedredelen med jag var så svag och hade så fruktansvärt ont där nere. Det gjorde ont att sitta, ligga och stå. Sängarna var hårda (enligt mig) och jag mådde illa. Det blev kväll å jag, T och Freja myste framför OS och njöt över att vi, äntligen, var en riktig familj.
 
Det blev lördag, jag mådde relativt bra. Någon gång vid 6 på morron hade en sköterska hämtat Freja för koll och allt var bra då. Hände även vid 11 och då skrev dom att hon hade 2 tänder och skelade kraftigt i vä öga.Dagen flöt på bra, men jag fick alvedon och ipren för att jag hade så ont där nere. Jag hade svårt att röra och vända mig p.g.a. smärtan. Sen kom Linn, Robert, pappa och Isabel å hälsade på! Dom fick hålla och snusa bäbis :) Tror även T's bror kom den dagen också. Freja var snäll hela dagen hon åt ock sov och jag kunde inte sluta titta på henne. Min fina bebis.
 
På söndagen skulle vi fara hem. Men först så vart det läkarkoll och dom skrev ner att hon skelade kraftigt vä öga men annars välmående. Det var jag som ville att dom skulle hålla koll på ögat, så därför påpekade jag att dom skulle skriva ner det så att alla framöver skulle hålla koll på det. En kom T's föräldrar och hälsade på och vid 16 var vi hemma. Och när jag kom hem och satte mig på soffan, kändes det som att sitta på moln! Det var sååå mjukt och skönt.

Tidsschema:
kl 02.00 5 cm öppen
kl 02.30 7 cm öppen
kl.03.00 9 cm öppen
kl.03.45 10 cm öppen
kl. 07.15 krystvärkar börjar
kl. 07.30 Freja ute
 
Freja Clara Lydia Persson Norlin
Vikt 4105g och 51cm lång.

Kommentarer
Postat av: linn

duttiga mamma Annaaaaaaa!!!!!!!! Ni fick en sån FIN Frejsan!!!

Svar: Ja hon är den finaste och vackraste och sötaste i världen! Mitt älskade lilla barn :)
Anna

2012-11-07 @ 19:59:36
URL: http://linnorlin.blogg.se
Postat av: Mamma

Min älskling...

2012-11-07 @ 19:59:47
Postat av: malin

de va så bra jobbat av dig Anna! iofs har man kanske inget val heller hehe går ju inte bara gå därifrån å " nää nu skiter jag i de här" haha :D
du har världens finaste tös!!!! puss på er!!

Svar: Nä även om man väldigt gärna skulle vilja göra det! ;)
Anna

2012-11-08 @ 18:30:33
URL: http://stalletpastormyra.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0