annanorlin

Idag var inte lika hemsk som igår, trodde jag. Men när du kom tillbaka, och sedan ger förhoppningar, för att sedan slita tillbaka allt igen för att lämna mig ensam. Det gör mig förtvivlad och jag är på ruta ett igen. Jag känner mig som en marionett docka. Jag har också känslor.. Du kan inte bara komma och tända en låga av hopp för att sedan släcka den. Det känns som att hoppet sinar ut för mig och jag känner mig så hjälplös. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte vad eller hur jag ska göra för att få dig att förstå och ge oss chansen att bevisa vad vi verkligen betyder. Jag kan inte förstå att vi hamnat här. Jag kan inte förstå att vi har låtit det gå så långt. För det är inte bara jag, utan även du.

jag tror på oss.