fjortonde november

Jag är så glad att jag har en pojkvän som kan prata vett i mig. Som faktiskt vissa stunder förstår sig på mig mer än vad jag har förmågan att förstå mig själv. Han har det där lilla "det" att när han pratar så låter allt så himla rätt. Han vet precis vad han ska säga och han låter så självsäker. I såna stunder förstå jag varför jag älskar honom och varför han är så otroligt underbar, och jag undrar ibland hur han kan vara tsm med mig.. Och vad det är som håller honom "back on track all the time".. Att stå ut med mig är inte det lättaste. Jisses, jag själv kan bli så fruktansvärt less på mig.

Tack älskling för att du finns och att du orkar stå ut. Det kommer bättre tider.
När jag är på väg och falla så finns du där, och tar emot mig. Det känns tryggt


Puss /A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0